Kalabalik i Gamleby

Ollie har länge tjatat nu, om den kommande (inte längre) marknaden här i byn (Gamleby). Det här kan nog vara roligt, tänker vi, och åker dit torsdagen efter skolan. Fatta min stora förvåning när vi kör förbi och ser denna svärm av människor som har flugit in från United States of Godknowswhere. Okej, tänker ni, det är väl inget konstigt med det. Men nej, ni måste förstå en sak här. Det här är Gamleby. Chansen att du stöter på en klasskompis på stan ("stan") är löjligt hög. Det bor bara vi och lite pensionärer här, pretty much. Försök då att förstå min fullkomliga förbluffning över den nu fullproppade parkeringen på och runtomkring ICA, eller alla de olagligt parkerade bilarna som bulldoserat upp sig på grästmattor och grus-gångar. Total kaos! Självklart går jag nästan in i väggen av upprymdhet. Här ska det kalasas, tänker Malin.

I sann fotografisk anda har jag här dokumenterat äventyret - med min fina Iphone. Det måste dock erkännas (ajdå) att det känns lite skamligt att tänka att här ska det minsann lullas runt och njutas, inte fotograferas (!) när resterande klasskamrater plikttroget spatserar runt med kameran i högsta hugg. Ajaj.



Här har ni ju Robin, min klasskamrat, granne och vapendragare.






Josefin visar upp sin cirkushund ...




... och fotostudenter dokumenterar.





Som vanligt, när våra vägar tar oss förbi potentiella locations, så markerar vi vårt revir. Tack, Robin.




Nikkan, Robin, Christoffer och Ollie. Åsså lilla jag då.






Det ska tilläggas att jag kom att bli langare till min kära moder, så här springer Robin och jag runt på ICA med en afrikansk man i kundvagnen. Alldeles lagom PK, sådär. Han står nu, tillsammans med sin kompanjon, i vår garderob här hemma i Lofta.