Min allra mest älskade syster

Min syster var tio år när jag hörde det omöjliga.

“Mamma, tycker du att mina lår är tjocka, för det tycker jag.”

Min syster är nu 11 år gammal och har redan lärt sig att hata sin egen kropp. Ord kan inte förklara. Jag skakar i hela kroppen och tårarna tränger sig fram när jag tänker på att min älskade syster. Hon är så smart, och hon har redan insett vad hennes omgivning kräver av henne. Redan nu har hon och alla andra små lillasystrar där ute erfått känslan om att vara otillräckliga. De har insett att dem oftast inte är mer värda än de kläder dem sätter på sig, eller de väskor dem kommer till skolan med. Inom sig bär dem runt på alla de där känslorna som gör att dem tittar sig i spegeln en extra gång och en gång till innan dem lämnar huset. De känslorna som gör att varje gång dem går in i ett rum, så ser dem sig själva bli tittade på - bli värderade, och genom dessa blickar utvärderar dem sedan sig själva.

Det är för mig oacceptabelt att se på min syster och veta att hon är på väg in i precis samma träsk som jag själv så länge vandrat runt i. Alla dem år av otrygghet och frustration, av den oavtrappande viljan att ändra på, bli bättre, bli snyggare – smalare. Mer som Emelie, mer som Hanna. Mindre som mig. Aldrig som mig. Äcklet som kryper upp i halsen när du tittar och klämmer på dig själv. Skuldkänslorna som kommer med den där sista chokladbiten du aldrig skulle ha tagit.

Allt jag gör är för henne. Jag vill inte se henne krypa in det trånga utrymmet som är den kvinnliga skönhetsnormen idag. Jag vill inte se henne skala bort så mycket av sig själv – så mycket som är så vackert. Jag vill att hon föralltid ska känna trygghet i sig själv, oberoende av om hon lämnar maskaran hemma eller inte.


Miss Essex.
Loser, Miss England competition,
Leicester, UK
Copyright © Zed Nelson

Buy Me: A Stairway To Heaven

En uppgift löst ihop med Jessica Sidenros för Fredérick från reklambyrån LindströmRömbo. Fruktansvärt nyttigt och alldeles lagom stressat! Vi fick lite bakläxa och ska lägga in en ny bakgrund, men annars så fick vi höra en hel del bra saker.

Ta gärna en närmre titt!

Pale riders

För någon vecka sedan bjöd Nikkan med mig till Stallet som ligger här i trakten. Det var så speciellt att få se henne där och jag är så himla glad att jag fick uppleva lite av den hästgalnas värld! Spännande. Det såg ut ungefär såhär:


Ni kan ju gissa vem som var hem. Här är en letråd. Nikolina kan inte spika, och jag är lätt snyggast.

Nikkan och hennes Latina. (G)rrrrr!


Mina häxlika kvaliteter kom fram ganska så snabbt ...







Jag och mina nya polare.


Nikkan och hennes.

Road tripping & Zombies

To set the moood.

För cirkus två veckor sedan trillade Jessica, Fredrik, Christoffer och jag ner till Malmö stad. Där väntade vänner, liten kisekatten och min mammas efterlängtade kramar. Här följer en sammanfattad bildberättelse från mina fartfyllda Skånedagar:


Till min stora glädje och upphetsning: brunch i form av Fanny, Anders och scones. Mums.


Jag trippade bort till SF, vid vars dörr jag blev nekad tillträde. Jävla alla helgon. Ack, mitt hjärta. Så det blev Akademie istället (för allting annat var ju öppet, så klart). Malmö, du är inte min vän! Det blev i alla fall en mysig lässtund vid kanalen innan familjen+mormor svepte in och tog med mig till:


Kyrkogården. Dags att hälsa på morfar :)





Finaste morfar - den riktige Mr. Schneider.


På kvällen gjorde mitt vackra Malmö-gäng ett försök till att samlas för kramkalas och senaste nytt. Såhär kan det se ut. Eller hur, Bartek?


Fatta vad jag kände mig älskar och ompysslad när kvällen var över. Mellan dig och mig, såhär, kan jag väl kanske erkänna att det fanns en hel del persuasion inblandat.


Till sist, vidare till helgens slitgöra: Zombies!!! Sådär lagom kladdig upplevelse. Häromdagen när jag skulle sminka mig blev jag alldeles sotig i ansiktet av penseln min. Zombiekvarlevor.


Amanda - du var en pärla. Nat - min broder!

Bland mumintroll och TV-människor

Härefter följer en kort sammanfattning av veckan som gått.




Finaste Nikkan och jag har haft en massa trevliga dagar denna veckan. Vi har spelat gitarr, vi har pratat och vi har kollat på dem bästaste filmerna. Och bakat, förstås. Vi har bakat något så fenomenalt mycket. Så här bjuds det på en underbart fin bild på Nikolina, från Lofta café, en solig söndagseftermiddag. Det tycker vi om.



Vi har även varit på finbesök uppe på GTV. GTV står för Gamleby TV-produktion och i deras byggnad sitter det en massa kreativa, jättefina människor. Dem är jättemysiga.




Vi fick en rundtur som tog oss igenom kontrollrummet. Där, som ni ser, sitter GTV och repar inför deras TV-produktion som ska gå av stapeln imorgon, klockan tjugohundra tror jag bestämt. Vi är alla hjärtligt inbjudna.


Viktigt värre är rökmaskinen på GTV, som Adam alldeles lagom finurligt frågade om vi kunde få låna. Det ser ljust ut. Dem är trevliga, dem där GTV:arna.


Idag är det kritik-klass med allas våran mumin-mamma Helena. Vi gillar henne så otroligt mycket. Idag, sade hon, efter det att hon sett våra trötta nunor, ska jag bjuda på frukost. Och det gjorde hon också.






Imorgon går färden mot efterlängtade Skåneland för första gången sedan, ja, det känns väldigt länge sedan. Jessica, Fredrik, Christoffer och jag ska bila ner till Malmö och där ska vi sedan skiljas åt. Åtminstone för stunden. Jag ska hem till mitt älskade Staffanstorp och min fina mammas omslutande kramar. Jag känner att det är läge för en sådan.

I shop therefor I am

Förra veckan blev jag sådär lagom trashad av Johan Westin för mina ljusuppgifter. Det är okej. Vi två ska prata om mina bilder en gång till, så jag hoppas på att få skriva ut dem igen och då förhoppningsvis lyckas övertyga Johan lite bättre.

Nästa fredag har vi deadline på en uppgift med en alldeles underbar titel:




I shop therefor I am, Barbara Kruger. Jag har bloggat om Kruger förut, i min andra blogg och låt mig bara säga: bra jobbat Mr. Mattias.

Uppgiften handlar om produkt-fotografering och kommer att gå ut på att 1) fotografera en produkt med en glansig yta och, 2) frilägga den samt placera in den i en ny miljö.

Efter pepptalk med både Mattias och Janne har jag då kommit fram till att jag ska köra hårt på perfym-reklam. Vilket är lite lustigt då just den sortens reklam mer än ofta får mig att vilja strypa folk. Långsamt.

Jag menar, ursäkta mig men varför tror ni folk där ute att jag som kvinna (eller man) attraheras av en massa nakna, passiva kvinnor med insugna magar och ett bildspråk hämtat direkt ur porrvärlden?




Köp den här produkten så kan just du få kvinnan med vanan att klämma fast närmsta bästa objekt mellan benen?


Jag tackar jag!

Trolling in le Studion

Det har gått en vecka och lite till sedan Johan Westin lämnade oss elever här i Gamleby. Vi sörjer dig, Johan. Men innan han drog som vinden lämnade han oss med ett löfte om att återkomma (vi får väl se) samt en uppgift nu till på måndag. Kort och gott: hårt ljus, mjukt ljus, klassiskt ljus - tre bilder. Här är mitt resultat:


Klassiskt


Mjukt


Hårt


Modell: Jimmy Tang
Assistent: Olivia Burducea



Jag spatserade naturligtvis in i studion med den övertygelsen om att efter alla dessa timmar med ovannämnda ljusmästare, så skulle studio-fotografering vara som en promenad i skogen för mig - lite sådär lagom trevligt och lättsamt. Helt plötsligt skulle jag förstå precis allt. Gissa om jag fick en shock, och en välförtjänt sådan också, haha. Jag kan ju berätta att jag stod där som en och en annan dåre. Pinsamt.


Under veckan som har gått har jag även assat till Jimmy, så här har ni lite behind-the-scenes, skamlöst snodda från Jimmys fina blogg, tagna av allas eran ass-expert, moi.




Jimmy proffsar med en Hasselblad. Gillas!